Kamratstödperson Mayvor Stagnäs
Jag heter Mayvor Stagnäs, är 62 år, journalist, mamma till två vuxna barn och mormor till två barnbarn. 2011 opererades jag för bröstcancer. Jag fick cytostatika, herceptin, strålbehandlingar och hormonmedicin. 2014 upptäcktes återfall med metastaser i skelettet och jag konstaterades därmed vara kroniker. Jag fick åter cytostatika, strålbehandlingar och skelettstärkande medicin. Ända sedan dess får jag herceptin och perjeta en gång i månaden. Sedan 2016 arbetar jag deltid.
Som frivilligarbetare inom cancerföreningen vill jag stöda andra genom att lyssna, uppmuntra och dela med mig av min erfarenhet. Det görs vanligen genom telefonsamtal, över en kopp kaffe eller vid andra tillfällen där jag träffar medsystrar. Ibland föreläser jag om min egen cancerresa. När jag själv fick diagnoserna var det viktigt komma i kontakt med andra som hade genomgått det jag hade framför mig och varit i samma situation som jag.
Jag har känt hur smärta och ångest lindrats av att få samtala med någon som har erfarenhet. Den upplevelsen hoppas jag kunna förmedla till andra.
Att dela erfarenheter, få samtala med någon som vet vad det handlar om, har gett mig styrka, perspektiv och mod. Därför vill jag som frivillig stödperson hjälpa, stötta och uppmuntra andra. Jag har känt hur smärta och ångest lindrats av att få samtala med någon som har erfarenhet. Den upplevelsen hoppas jag kunna förmedla till andra.
Det finns också ljusglimtar i livet efter diagnosen men man kanske inte ser dem själv när man fått sin diagnos och kämpar sig igenom tunga behandlingar. Då behövs någon som också uppmuntrar, gör tankarna mer nyanserade och pekar på ljusglimtarna. Uppdraget som stödperson är mest givande när jag när jag får höra att den andra tycker det känns bättre efter vårt samtal.