Gå direkt till innehållet

Aha-upplevelser och avslappnad stämning – Pekka Melleris berättelse

Att ens partner insjuknar i och att leva med cancer innebär en kris som förbrukar bådas resurser. Parrelationen sätts på prov när cancern tär på den enas krafter och helt plötsligt måste den ena parten bära den andra. När balansen i parrelationen rubbas lönar det sig att frimodigt söka hjälp.

Anna-Leena ja Pekka Melleri

Anna-Leena och Pekka Melleri deltog i kursen Livet här och nu i Vasa. Anna-Leena deltog i kursen tillsammans med sin man Pekka Melleri som insjuknat i multipelt myelom, det vill säga benmärgscancer. Pekka fick diagnosen i februari 2019. Beskedet om insjuknandet var alltså ganska färskt när paret deltog i kursen.

–  Tanken på att delta kändes genast viktig. Jag ansåg absolut att kamratstödet var viktigt för oss båda och i den meningen infriade kursen mina förväntningar, konstaterar Anna-Leena Melleri.

–  Jag däremot tyckte först att jag inte vill vara med i en grupp där det bara finns sjuklingar som pratar om sina sjukdomar. Så småningom förstod jag att den ena parten i varje par är frisk, och så bestämde vi oss för att delta, kommer Pekka Melleri ihåg.

–  Kursen var riktigt lyckad och det berodde i hög grad på att vår grupp var så liten. Utöver oss deltog två andra par, och vi hade alla mycket att prata om. Det bästa var att vi blev vänner och kunde prata öppet om allting, eftersom tystnadsplikten var så självklar. Ingen hade behov av att hävda sig eller försöka vara någonting annat än hen var, berättar Anna-Leena Melleri.

–  Till den fina upplevelsen bidrog också att vi hade bra ledare, som hade lång erfarenhet. De förstod att hålla sig i bakgrunden men höll samtidigt i trådarna för diskussionen. Dessutom var det en avslappnad stämning och roligt på kursen. Otroligt men sant, tillägger Pekka.

–  I början av kursen ansåg vi alla – kanske lite cyniskt – att lidande inte förädlar, utan snarast är jävligt. Men visst är det trots allt så att det mjukar upp och fördjupar karaktären. Under den sista uppföljningsträffen märkte jag hur mycket jag uppskattade medlemmarna i vår grupp. Kanske lidandet trots allt förädlar på något sätt, funderar Anna-Leena Melleri.

Paret fick också aha-upplevelser på kursen.

Anna-Leena ja Pekka Melleri

– När jag deltog var jag så pass i början av sjukdomen att jag ännu inte ville – och inte kunde – berätta för andra om min sjukdom. Jag hade bara berättat för min familj, nära släktingar och mina närmaste vänner. Så småningom började jag berätta för fler och fler. Jag skrev till exempel en statusuppdatering om min sjukdom på Facebook, och på den har jag fått över hundra gillamarkeringar och kommentarer, berättar Pekka Melleri fylld av nytt mod.

Anna-Leena och Pekka rekommenderar kursen för alla.

–  Visst förstår vi att alla är lite olika när det gäller den här saken. Men vi grämer oss kanske en aning över dem som inte tar emot den hjälp som erbjuds. Man behöver nämligen inte klara av en allvarlig sjukdom på egen hand.

Text: Eija Vallinheimo
Foto: Andy Prinkkilä